upprättelse

En som kunde leva livet kom till min hjälp. Han såg hur det stod till, han såg vad som hände och hade hänt. Han såg, men såg igenom. Han levde trots. Han dog trots. Nu lever han trots att världen säger att han inte borde. Men världen vinner inte över honom, han tillhör den inte. Ändå gör han det, för han gjorde sig tillhörd. Och jag tillhör honom.

Han kom till min hjälp, han kom till min räddning. Jag sjönk, men hans starka hand drog upp. Jag ramlade, men hans starka hand skyddade. Jag grät, men hans starka hand höll om. Jag gick vilse, men hans trygga hand ledde på vägen tillbaka. Jag var förlorad, men hans starka hand räddade.

Sen såg jag hans hand. Det var en ärrad hand.
Jag såg det djupa såret från spiken som borrat rakt igenom, inifrån och ut.

Sen såg jag hans ansikte. Han log, hans ögon log. Då kunde jag göra det likväl.