hem igen till jul

Jag har kommit hem igen till jul.
En hel del familj (två närmare bestämt),
men inte mycket paket.

Lillebror i den andra familjen har läst julevangeliet och tackat Gud, storasyster har skrattat.

Mycket är inte som det brukar med min familj;
en syster saknas,
en annan ser inte ut som hon brukar (se bild!)



Nej, hon har inte varit i slagsmål, hon har bara lekt snöbollskrig - och lyckats landa på pannan. En bedrift! Don't try this at home!

Jag har inte varit mycket hemma under den senaste tiden - en natt under hela hösten - så det var väl på tiden. Samtidigt känns det inte som så värst länge sen. Men så är det inte riktigt hemma heller. Jag bor någon annanstans. Men fatta, mer än hälften av mitt liv har detta hus, som jag just ni sitter i, varit hemma för mig. Och så är det inte det längre. Hemma, hem, hem, hem, hemma. Framåt, vidare, på väg till en stad jag är på vandring, synden där är utanför. Men tills vidare... låt leva här.

Hej och hå, vad blir det av det där egentligen, kan man undra. Jo, för att knyta åter till just det som den här dagen handlar om: tänk, det där lilla barnet, som också är Gud, världens frälsare - han har öppnat vägen till staden.

På väg, på väg.
Vill du hänga på?

...och just ja: Gul jod!
...eller nä: Gud jol!
...inte det? Jaja, då får det väl bli: God jul, vänner!