andas ut
för varje andetag försvinner något ut ur mitt huvud. om jag uppfattar mig själv rätt är det allt som sker för tillfället. inte mycket verkar komma in nämligen. jag tror det är bra. ibland måste man tömmas för att inse att man är den man är och inte allt det man stoppar i sig. kanske är det det som sker. eller så är jag bara trött och försöker fly från verkligheten.
producera, åstadkomma, vara effektiv.
undrar om jag har missuppfattat de orden lite.
ord ord.
producera, åstadkomma, vara effektiv.
undrar om jag har missuppfattat de orden lite.
ord ord.
posted by matilda | 00:49
3 Comments:
Jo så är det kanske. Man måste tömmas för att se vem man verkligen är. Från scratch... Men vad om man bara töms o töms o man ser inte slutet? bottenvåningenen eller källaren?
Man ser nog inte alltid allt. Fast sen så kanske man känner marken under fötterna (eller vad man nu råkar landa med) och märker att man är på stadig mark - på någon våning. Eller? Hm, vet inte om jag hängde med själv där :)
Tänkte just på att livet känns som en sån där megastor stutsmatta, där man blir fastlåst med säkerhetsgummirep för att inte hamna utanför studsmattan. På vägen upp känns det otroligt bra men på vägen ner undrar man var man var man kommer att hamna, känns läskigt. Skilnaden i livet är nog att man inte ser något stop åt varken det ena eller andra hållet. Hoppas Jesus är gummirepet(?)...
Skicka en kommentar
<< Home