en psalm

Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag cyklar eller åker tunnelbana vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag stressar eller slappar ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Klättrar jag upp på toppen av Turning Torso, finns du där,
dyker jag ner i Vätterns djupaste avgrund, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i skärgården,
skulle du nå mig även där och gripa mig med din hand.

Psalm 139:1-10
Av David, en psalm (...à la Sverige 2006)