hopp, förtvivlan, hopp

Stod på Sergels torg i morse och försökte få folk att skriva på namninsamlingen till förmån för familjen Tejic. Sju-åtta-tiden på morgonen är deprimerande - många människor, nästan ingen lyfter blicken. Några ordväxlingar med människor som gick förbi:

- god morgon
- nej
- dålig morgon?
- nej, bra

- nä, jag bryr mig inte om Migrationsverket

- god morgon
- jag har inte tid

- nej, jag har ingen tid

Vem tog tiden ifrån oss?

Några få hade tid. Jag pratade med en hemlös man som sade att han fyller år på söndag. Om jag är där då vill jag köpa fika till honom.

Gick sedan till Migrationsverket för att vara med när Tejics lämnade in sin överklagan med ett gäng från bland annat barnens skola och New Life. Mötte några palestinier som ville ha hjälp att få stanna också. Människor, människor. Vem bryr sig?

Nu är det bara att vänta på vad Migrationsverket gör med Tejics överklagan. Det lär fortsätta skrivas på listor och demonstreras på plattan tills vidare.

Väntans tider.

På vägen hem började solen skina!